Artiklar & fakta om hälsa

Artiklar sorterade efter område

Greatlife.se Lexikon

A

Akne är en hudsjukdom förorsakad av en inflammation i talgkörteln vilken kan ge upphov till så kallade finnar och pormaskar. Under puberteten ökar kroppens produktion av könshormoner vilket i sin tur ökar produktionen av talg. Om talgkörteln producerar mer talg än vad körteln klarar av att transportera ut via porerna i överhuden ökar risken för akne, finnar och pormaskar. Akne kan behandlas effektivt med rätt kost och livsstilsförändringar.

A-vitamin är ett fettlösligt vitamin som omfattar ämnena retinol och retinal från animaliska livsmedel samt fyra karotenoider (alfa-karoten, beta-karoten, gamma-karoten och beta-kryptoxanthin) från växtriket. Retinol och retinal (omvandlas till retinol i kroppen) är så kallade preformerade A-vitaminer därför att de har direkt A-vitaminaktivitet. Karotenoiderna däremot kallas provitamin A därför att de verkar direkt utan omvandlas till retinol i kroppen. Den samlade A-vitamineffekten för en måltid kallas retinolekvivalens. Den tar hänsyn till både preformerat A-vitamin samt de olika provitamin A. 1 mikrogram retinol är det samma som 1 mikrogram retinolekvivalens, 12 mikrogram beta-karoten från mat är det samma som 1 mikrogram retinolekvivalens och 24 mikrogram av de övriga provitamin A från mat är det samma som 1 mikrogram retinolekvivalens. Det går inte att överdosera A-vitamin genom att äta karotenoider, då upptaget av karotenoider i mag-tarmkanalen minskar i takt med att intaget ökar.

A-vitamin är viktigt för synen, immunförsvaret, embryoutveckling och reproduktionsförmåga, hudhälsa samt fungerar som antioxidant. Brist på A-vitamin kan bland annat leda till reducerat mörkerseende, torra slemhinnor, torr hud och försämrat immunförsvar. Preformerat A-vitamin finns främst i lever, äggula, fisk, smör. Provitamin-A finns främst i morötter, bladgrönsaker och frukter. Det rekommenderade dagsintaget för vitamin A är i Sverige 900 mikrogram per dag för män, 700 mikrogram per dag för kvinnor, 800 mikrogram per dag för gravida och 1100 mikrogram per dag för ammande. Doser över 200-300 mg provitamin-A har gett akut förgiftning och dagligt intag på cirka 10 mg under flera månader har gett överdoseringssymptom.

Astaxanthin är en karotenoid som inte omvandlas till A-vitamin i kroppen. Astaxanthin är ett rött och fettlösligt pigment som fungerar som en antioxidant i kroppen. Astaxanthin finns främst i alger, jäst, lax, forell, räkor och andra skaldjur. Den främsta källan till Astaxanthin är mikrolagen Haematococcus pluvialis som innehåller 40% Astaxanthin av sin torrvikt. Kommersiell Astaxanthin kommer från mikrolagen Haematococcus pluvialis, krill, räkor eller jäst. Astaxanthin kan även produceras syntetiskt men får då en annan isomer (samma kemiska formel men annan form) vilket inte är önskvärt. Naturlig Astaxanthin anses därför vara bättre som tillskott än syntetisk. Astaxanthin kan ävenanvändas som färgämne inom livsmedelsindustrin (E161j). Astaxanthin används ofta som foder i laxodlingar för att ge laxen den rosa färgen.

Astaxanthin anses ha 100-500 gånger så hög antioxidativ kapacitet som E-vitamin och 10 gånger så hög kapacitet som beta-karoten. Astaxanthinmolekylen skyddar både in- och utsidan av cellmembranet vilket andra antioxidanter inte gör (skyddar antingen ut- eller insidan). Eftersom Astaxanthin passerar blod-hjärnbarriären blir det tillgängligt som antioxidant även för ögat, hjärnan samt centrala nervsystemet.

Aminosyror är de byggstenar som proteiner består av. Korta aminosyrakedjor (2-49 aminosyror) kallas peptider medan längre aminosyrakedjor (50-1500 aminosyror) kallas proteiner. 20 olika aminosyror används i proteinsyntesen (process varmed cellen bildar proteiner) varav nio stycken är essentiella, det vill säga, kan inte produceras av kroppen utan måste tillföras via kosten. För barn är 10 aminosyror essentiella eftersom barn inte kan syntetisera aminosyran Arginin. Icke-essentiella aminosyror är fortfarande nödvändiga för kroppens proteinsyntes men de kan tillverkas med hjälp av de essentiella aminosyrorna.

De essentiella aminosyrorna är: Histidin, Isoleucin, Leucin, Lysin, Metionin, Fenylalanin, Treonin, Tryptofan och Valin. De icke-essentiella aminosyrorna är Alanin, Arginin, Aspargin, Asparginsyra, Cystein, Glutaminsyra, Glutamin, Glycin, Prolin, Serin och Tyrosin. Man ser ofta beteckningen L framför aminosyror, exempelvis L-Glutamin. L betecknar vilken isomer, det vill säga vilken struktur aminosyran har. De aminosyror du köper har vanligtvis L-formen.

Alfa-Linolensyra är en essentiell fettsyra, det vill säga den måste tillföras via kost eftersom kroppen inte kan bilda den själv. Alfa-linolensyra är en fleromättad omega-3 fettsyra som finns rikligt i växtoljor, främst linfröolja. Emellertid är växtoljor en dålig källa till omega-3 eftersom omvandlingsgraden från Alfa-linolensyra till den aktiva form av längre omega-3 fettsyror som kroppen använder (DHA och EPA) är mellan 1-5%. Vidare härsknar linfröolja mycket lätt. Omega-3 och omega-6 fettsyror (också essentiell) konkurrerar om samma positioner i cellväggarna. Västerländsk kost anses ha för mycket omega-6 och för lite omega-3 vilket ger negativa effekter på hälsan.

Alfa-Liponsyra är en fettsyra som finns naturligt i varje cell i kroppen. Den behövs för att konvertera glukos (blodsocker) och fettsyror till energi. Den fungerar även som en kraftfull antioxidant mot fria radikaler i nervsystemet, ögat, njurar, hjärta samt bukspottkörtel. Alfa-Liponsyra hjälper även kroppen att återanvända andra antioxidanter som exempelvis C-vitamin. Alfa-Liponsyra bidrar även till produktion av den kraftfulla antioxidanten glutation som exempelvis är nödvändig för avgiftning av levern.

En antioxidant är en molekyl som förhindrar oxidation (reaktion med syre) av andra ämnen. Oxidation kan skapa fria radikaler, vilka är molekyler som kan bidra till allvarliga cellskador samt även bidra till förtidigt åldrande samt celldöd. Antioxidanter oxideras ofta själva i skyddsmekanismen istället för cellen. Låga nivåer av antioxidanter kan ge upphov till så kallade oxidativ stress och anses var mycket ohälsosamt. Antioxidanter delas in i fettlösliga och vattenlösliga. De fettlösliga skyddar cellmebran och de vattenlösliga verkar i blodplasma samt i cellens vätska. Vanliga antioxidanter är C-vitamin, glutation, Alfa-Liponsyra, Karotenoider, E-vitamin och ubiquinol (Q10).

B

Tiamin, tidigare kallat vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Tiamin hjälper cellen att bryta ner och använda kolhydrater och aminosyror; det är även ett viktigt vitamin för att nervceller och muskelceller ska fungera optimalt, för hjärtfunktionen, hjärnans funktion samt hud-, hår- och nagelstyrka. Symtom vid brist är nervinflammation, matsmältningsproblem, hudbesvär, ischias, ryggskott, hjärtbesvär och beriberi (allvarlig nerv- och hjärt-kärlsjukdom). Eftersom tiamin finns i alla kroppens celler kan bristtillstånd emellertid påverka i stort sett alla organ i kroppen. Så kallade antitiaminfaktorer, exempelvis kaffe och te hindrar upptaget av tiamin. Tiamin finns främst i fläskskött, inälvsmat, jäst samt i olika frön och korns yttre skal. Sulfiter som används som konserveringsmedel inom livsmedelsindustrin hämmar upptaget av tiamin. Det rekommenderade dagsintaget för tiamin är 1,1 mg för kvinnor, 1,4 mg för män, 1,5 mg för gravida och 1,6 mg för ammande. Det finns inga kända risker förknippade med överdosering av Tiamin.

Vitamin B2, även kallat riboflavin, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Riboflavin hjälper bland annat cellen att bryta ner och använda kolhydrater, protein och fett. Riboflavin behövs även för att producera vissa fleromättade fettsyror samt vissa viktiga hormoner samt för att vissa andra vitaminer ska fungera optimalt. Riboflavin hjälper även levern att bryta ner gifter samt används som färgämne i livsmedelsindustrin (E101). Riboflavin finns främst i lever, kött, fågel och ägg. Brist på vitamin riboflavin kan ge förändringar i slemhinnor och hud. Sprickor i mungiporna, förändringar i munnens slemhinnor samt irritation i ögonen kan vara ett tecken på brist på riboflavin. Det rekommenderade dagsintaget för riboflavinär 1,3 mg för kvinnor, 1,6 mg för män och gravida samt 1,7 mg för ammande. Det finns inga kända risker förknippade med överdosering av Riboflavin (urinen kan bli starkt gul vilket är en harmlös bieffekt).

Vitamin B3, normalt kallat Niacin eller nikotinsyra, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Niacin behövs för att producera viktiga enzymer som används för att bryta ner och använda kolhydrater och fetter. Niacin är viktig för frisk hud, bilda röda blodceller, tillverkning av hormoner samt bildandet av matsmältningsvävnad. Niacin har minskar även risk för hjärtinfarkt och andra hjärtsjukdomar. Niacinbrist kan leda till hud- och matsmältningsproblem. Allvarlig niacinbrist leder till hudsjukdomen pellagra. Niacin finns främst i proteinrika livsmedel som kött, fisk, kyckling, ägg men även i grönsaker som avokado, broccoli och morötter. Det rekommenderade dagsintaget för niacin är 15 mg för kvinnor, 19 mg för män, 17 mg för gravida och 20 mg för ammande. Höga doser av Niacin (1,5-6 gram) kan ge negativa bieffekter.  

Vitamin B5, även kallat Pantotensyra, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Pantotensyra finns i kroppens celler i som en komponent av det så kallade Coenzym-A (CoA) som behövs i de kemiska reaktioner som bryter ner fett, kolhydrater och proteiner till energi. Pantotensyra i form av CoA behövs även för att bilda viktiga fettsyror, kolesterol, hormoner och hemoglobin. Pantotensyra i form av CoA reducerar även mängden hudfett, motverkar grått hår samt bidrar till friskt hår. Brist på Pantotensyra kan leda till kramp, försämrad muskelkoordination, trötthet, utmattning, ledvärk, sömnbesvär och problem med för lågt blodsocker bland annat. Pantotensyra finns i de flesta livsmedel men främst i animaliska produkter men även rikligt i broccoli och avokado. Det rekommenderade dagsintaget för pantotensyra är 5 mg för kvinnor, 5 mg för män, 6 mg för gravida och 7 mg för ammande. Det finns inga kända risker med överdosering av pantotensyra.

Vitamin-B6, även kallat Pyridoxin, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Vitamin-B6 är ett samlingsnamn flera olika former av vitamin-B6 som alla spelar viktig roll för hälsan. Pyridoxin behövs bland annat för bildandet av enzymer, god nervfunktion, kroppens användning av glykogen, forma röda blodkroppar, bilda niacin och hormonfunktion. Brist på vitamin-B6 kan ge inflammation i tungan, hudförändringar, sår i mungiporna, retlighet, blodbrist, neurologiska symtom. Pyridoxin finns främst i animaliska produkter men även i grönsaker, bananer och nötter. Det rekommenderade dagsintaget för vitamin-B6 är 1,2 mg för kvinnor, 1,6 mg för män, 1,5 mg för gravida och 1,6 mg för ammande. Doser över 1000 mg per dag kan ge neurologiska besvär.

Biotin som tidigare kallades Vitamin-B7 (har även kallats vitamin H), är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Biotin ingår som beståndsdel i enzymer som är viktiga för nedbrytning och användning av kolhydrater, fett och proteiner. Biotin anses även stärka hud, hår och naglar. Brist på biotin kan leda till hårbortfall, trötthet, dålig aptit, muskelsmärtor och torr hud bland annat. Biotin finns rikligt i äggula, lever, jäst och i mindre mängder i avokado och blomkål bland annat. Det rekommenderade dagsintaget för biotin är 30 mikrogram för kvinnor, 30 mikrogram för män, 30 mikrogram för gravida och 35 mikrogram för ammande. Det finns inga kända risker med överdosering av biotin.

Folsyra som ibland kallas Vitamin-B9, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. Folsyra och folat används synonymt men folsyra används mest i tillskott eller vid berikning av livsmedel men finns däremot inte i mat vilket den naturliga formen folat gör. Folat som finns i många olika former är viktig i sin funktion som coenzym vid flertalet processer i kroppen bland annat för DNA- och RNA-funktion. Folater ingår även vid bildandet av röda blodkroppar samt normal celldelning. Folat är även ett viktigt ämne för att undvika att barn föds med neuralrörsdefekter (ryggmärgsbrock). Brist på folater, vilket är vanligt i Sverige, kan bland annat leda till en form av blodbrist kallad megaloblastisk anemi, dåligt minne, sprickor i läpparna, inflammation i mag-tarmkanalen, trötthet, nervdegeneration, hjärnskador och neuralrörsdefekter hos fostret. Folat finns rikligt i gröna bladgrönsaker, broccoli, lever och jäst. Mindre mängder finns i frukt, bär och nötter. Det rekommenderade dagsintaget för folat är 300 mikrogram för kvinnor som passerat barnafödande ålder (400 mikrogram för kvinnor som kan tänkas bli gravida), 300 mikrogram för män, 500 mikrogram för gravida och 500 mikrogram för ammande. Det finns inga kända risker med överdosering av folat.

Vitamin B12, även kallat kobalamin, är ett vattenlösligt vitamin som ingår i en grupp av totalt åtta B-vitaminer i det så kallade B-vitaminkomplexet. B12-vitamin har den största mest komplexa strukturen av alla vitaminer. Metylkobalamin är den form som används av kroppen medan cyanokobalamin oftast används i (billigare) tillskott. B12-vitamin behövs för att producera röda blodkroppar, för nervsystemets funktion samt för cellernas ämnesomsättning. För att kroppen ska kunna ta upp B12-vitamin från maten måste den så kallade Intrinsic Factor (IF), ett protein som bildas i magsäcken existera vilket i sin tur kräver adekvata nivåer av saltsyra. Brist på B12-vitamin kan ge perniciös anemi (blodbrist), trötthet och diverse neurologiska symtom. Vitamin B12 finns endast i animalier och strikta vegetarianer samt veganer har ofta brist på vitaminet. Även om vitamin B12 kan bildas av bakterier i tjocktarmen kan vitaminet inte tas upp av kroppen då det skulle krävas att återförande av vitaminet från tjocktarmen till tunntarmen för att tas upp optimalt eller förtäring av avföring (vilket vissa primater (gorillor) gör för att erhålla bland annat vitamin B12). Till skillnad från övriga B-vitaminer kan Vitamin B12 lagras i levern och det kan dröja 3-5 år innan bristsymtom uppstår. Vitamin B12 finns rikligt i skaldjur, fisk, kött, fågel och ägg. Det rekommenderade dagsintaget för vitamin B12 är 2,4 mikrogram för kvinnor, 2,4 mikrogram för män, 2,6 mikrogram för gravida och 2,8 mikrogram för ammande. Det finns inga kända risker med överdosering av B12-vitamin.

BMI Body Mass Index, kallat kroppsmassindex på svenska, anger relationen mellan vikt i kilogram och längd i meter enligt formeln: [vikt /(längd  x längd)]. En person som är 185 cm lång och väger 80 kg har således ett BMI som är: 85/(1,85 x 1,85) = 23,37. World Health Organization (WHO) anger följande gränsvärden för BMI: <18,5 undervikt, 18,50 – 24,99 normalvikt, >25 övervikt. Emellertid är BMI endast ett riktmärke. BMI är inte utformat efter kvinnor, vilket dessvärre mycket övrig fysiologistatistik inte heller är, det tar inte hänsyn till procent muskelmassa. Muskelmassa som har högre densitet än fett ger högre BMI-värden.

C

C-vitamin är ett vattenlösligt vitamin som fungerar som antioxidant i kroppen. Det hindrar därmed skador från fria radikaler i kroppen. C-vitamin ingår även vid bildning av kollagen, en strukturell del i bindväv, blodkärl, hud och skelett. C-vitamin spelar även en viktig roll vid tillverkningen av neurotransmittorn och hormonet noradrenalin vilket fyller flera viktiga funktioner i kroppen speciellt genom dess påverkan på humöret. Som för alla vitaminer och mineraler saknar den isolerade formen av vitaminet (askorbinsyra) stödjande ämnen som förbättrar upptag och funktion av vitaminet. Lindrig brist på C-vitamin kan bland annat leda till trötthet, blödande tandkött, näsblod och försämrad sårläkning medan allvarlig brist på vitaminet leder till skörbjugg, en potentiellt dödlig sjukdom som emellertid är ovanlig numera. C-vitamin finns i bär, frukt och grönsaker. Det rekommenderade dagsintaget för C-vitamin är 75 mg för kvinnor, 90 mg för män, 85 mg för gravida och 100 mg för ammande. Det finns inga kända allvarliga risker med överdosering av C-vitamin; emellertid kan doser på flera gram orsaka lös mage

D

D-vitamin är ett fettlösligt vitamin (egentligen en grupp av prohormoner) som finns i två huvudsakliga former: D2 (ergokalciferol) och vitamin D3 (kolekalciferol), där D3 är den för kroppen mest lättupptagliga formen. D-vitamin behövs för att kroppen ska erhålla korrekt balans mellan kalcium och fosfat. Balansen är viktig för bildandet av benvävnad, korrekt funktion av nervsystemet. D-vitamin påverkar även immunförsvaret, hämmar okontrollerad celldelning, reducerar högt blodtryck bland annat. Lindrig brist på D-vitamin leder till mängder av diffusa hälsoproblem som exempelvis kramp, energiförlust, tandlossning och ökad puls. Allvarlig brist på D-vitamin leder till rakitis (även kallat engelska sjukan) vilket är ett samlingsnamn på otillräcklig upplagring av kalcium och fosfor i benstommen. Hos barn leder det till diverse problem relaterad till benvävnad (böjlig och mjuk benstomme, fontanell som sluter sig långsamt, långsam tandutvecklig). D3-vitamin bildas främst när solens ultravioletta strålar når kolesterol i huden. Applicering av solskyddsfaktor 8 reducerar D-vitaminproduktionen med 95%. Vidare är solljuset i Norden tillräckligt starkt endast under sommarhalvåret för att D-vitamin ska bildas. D3-vitamin kan även fås via kost. Det finns främst i fet fisk, fiskleverolja, äggula. D2-vitamin fås endast vi grönsaker. Det rekommenderade dagsintaget för D-vitamin är 10 mikrogram för barn upp till 2 år, 7,5 mikrogram för kvinnor, 7,5 mikrogram för män, 10 mikrogram för gravida, 10 mikrogram för ammande och personer äldre än 60 år. (1 mikrogram = 40 IE). Emellertid håller det rekommenderade dagsintaget på att ses över och det kan komma att öka betydligt. D-vitamin i stora mängder kan orsaka illamående, förkalka lungor, och njurar bland annat.

Dopamin är en signalsubstans i centrala nervsystemet som bland annat reglerar muskelrörelser, hjärnans belöningssystem, inlärningsförmåga, uppmärksamhet och närminne. Alla humörspåverkande droger påverkar dopaminet i kroppen.

E

Inom näringslära är energi möjlighet till läges- och/eller temperaturförändring när näringsämnen förbränns i kroppen. I protein, fett och kolhydrater finns lagrad energi som mäts i enheten kalori vilket således är energiinnehållet i mat. 1 gram protein innehåller 4 kilokalorier (kcal), 1 gram kolhydrat innehåller 4 kcal, 1 gram fett innehåller 9 kcal och 1 gram alkohol innehåller 7 kcal. I talspråk används ofta termen kalori synonymt med kilokalori vilket alltså är 1000 gånger mer. En vuxen människa förbränner ca 1500 kcal per dygn vid vila och ca 2000 - 3000 kcal per dygn vid normala aktiviteter.

Enzymer är proteiner som fungerar som katalysatorer, dvs de påskyndar biokemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas. Enzymer katalyserar cirka 4000 kända reaktioner i kroppen och utan enzymer kan liv inte bevaras. Exempel på enzym är laktas som spjälkar(bryter ner) laktos (mjölksocker), proteas som spjälkar proteiner, amylas som spjälkar stärkelse och lipaser som spjälkar olika fettsyror.

Endorfin är ett hormin som bland annat lindrar smärta. Endorfin utsöndras vid skratt, stress, motion, förälskelse, sex. Så kallad träningsnarkomani beror bland annat på beroende av endorfinutsöndring vilket alltså ger känsla av välbefinnande och smärtlindring. Endorfin kallas kroppens eget morfin.

Se aminosyror

Essentiella fettsyror är fettsyror som kroppen inte själv kan tillverka utan som måste erhållas via kosten eller via tillskott. Det finns två essentiella fettsyror för människan vilka båda är fleromättade: linolsyra som är förstadiet till omega-6 fettsyror samt alfa-linolensyra (ALA) vilket är förstadiet till omega-3 fettsyrororna Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra som är de för kroppen bästa omega-3 fettsyrorna. Omvandlingsgraden från ALA till EPA och DHA är emellertid 1-5% vilket innebär att det är bäst att få i sig EPA och DHA direkt via exempelvis fet fisk eller fiskoljor och inte gå omvägen via ALA som finns i linfröolja. Omega-6 fettsyror och omega-3 fettsyror bör ingå i vår kost i förhållande 2:1. Emellertid är förhållandet förskjutet till cirka 10-20:1 med dagens västerländska kost vilket innebär att vi får i oss mellan 10 till 20 gånger för mycket omega-6 fettsyror i förhållande till omega-3 fettsyror. Det påverkar hälsan negativt bland annat eftersom de båda fettsyrorna konkurrerar om samma platser i cellmembranen. Omega-6 fettsyror finns bland annat i växtoljor, nötter och sädesslag. Omega-3 fettsyror finns bland annat i linfröolja och chiafrön (mindre bra källa) samt fett fisk (bra källa).

E-nummer är ett specifikt identifikationsnummer som används för att beteckna tillsatser inom livsmedelsindustrin. De delas in i färgämnen E100-E180, konserveringsmedel E200-297, antioxidationsmedel E300-E385, sötningsmedel E420,421, E950-E967 samt övriga E-medel. En del E-medel anses vara helt ofarliga medan andra är kan innebära hälsofaror enligt förespråkare för alternativ hälsovård.

E-vitamin är ett fettlösligt vitamin som omfattar åtta antioxidanter: fyra tokoferoler (alfa, beta, gamma och delta) samt fyra tokotrienoler (alfa, beta, gamma och delta). E-vitamin fungerar som antioxidant i kroppen och skyddar mot fria radikaler. E-vitamin skyddar även fleromättade fettsyror från att oxidera samt har betydelse för der röda blodkropparnas stabilitet. Brist på E-vitamin kan leda till anemi (blodbrist) genom att röda blodkroppar oxideras samt olika neurologiska besvär. E-vitamin finns bland annat i avokado, ägg, nötter, oliver, spenat och olivolja. Det rekommenderade dagsintaget för E-vitamin (endast RDI för alfa-tokoferol är uppmätt) är 8 mg för kvinnor, 10 mg för män, 10 mg för gravida, 11 mikrogram för ammande. Över 1000mg/dag kan ge ökad risk för blödning.

F

Fett är ett näringsämne som tillhör en grupp ämnen som kallas lipider. Fett består av olika typer av fettsyror som är uppbyggda av grundämnena: väte, kol och syre. Fett i livsmedel delas vanligtvis in i: Triglyceridersom utgör huvuddelen av fettet på kroppen och i vår mat, Fosfolipidersom utgör stor del av våra cellmembraner där exempelvis ämnet lecitin ingår samt Steroler som förekommer i animalier som kolesterol och i vegetabilier som växtsteroler. Fettsyror kan även delas in i: mättade, enkelomättade samt fleromättade fettsyror. Kombinationen av fettsyror i ett fett bestämmer dess beskaffenhet och struktur. Mättade fetter finns bland annat i kött, smör och andra mjölkprodukter, kokosnötolja och palmolja. Enkelomättade fettsyror finns bland annat i olivolja och rapsolja. Fleromättat fett finns bland annat i avokado, fet fisk, majsolja, och tistelolja.

Fiber (egentligen kostfiber) är en typ av kolhydrat som inte bryts ner av tunntarmens enzymer i stor utsträckning och därmed når tjocktarmen i stort sett opåverkade. Emellertid finns det enzymer i tjocktarmen som bryter ner flertalet fibersorter och omvandlar dem till korta fettsyror (smörsyra, ättiksyra och propionsyra) vilka kan användas som energikälla av kroppen. 1 gram fiber antas innehålla cirka 2 kcal i jämförelse med 1 gram av de övriga kolhydraterna som ger 4 kcal. Fiber delas in i gelbildande fiber (lösliga) och icke-gelbildande fiber (olösliga). Gelbildande fiber finns framförallt i frukt, bär, grönsaker, rotfrukter, baljväxter samt i havre, korn och råg. Icke-gelbildande fiber finns i skalet på frukt och grönsaker, mörkgröna bladgrönsaker, bönor, nötter, frön och spannmål. Gelbildande fiber sänker blodsockerhalten, sänker totalkolesterolet och LDL-kolesterolet. Icke-gelbildande fiber förebygger förstoppning, förbättrar peristaltiken, transporterar bort gifter från tarmarna och reglerar pH-värdet i tarmarna. Enligt de svenska näringsrekommendationerna bör en vuxen människas totala intag av kostfiber ligga mellan 25 och 35 gram per dag. Övre 50 gram kostfiber per dag kan hämma upptag av näringsämnen och energi i tarminnehållet.

Se B9-vitamin (Folsyra, Folat)

En fri radikal är en molekyl som är mycket reaktiv och gärna bildar nya föreningar med andra ämnen. Fria radikaler antas kunna åstadkomma allvarliga cellskador och även bidra till åldrande. Fria radikaler bidrar till så kallad oxidativ stress vilket är en process är syreföreningar som kroppen själv producerar eller externa gifter vanligtvis skadar celler. Cellskada på grund av fria radikaler är kopplat till flertalet svåra sjukdomar inklusive cancer, artros, Alzheimer, hjärt-kärlsjukdomar och diverse inflammatoriska sjukdomar. Fria radikaler antas oskadligöras av antioxidanter. De bör emellertid komma från kosten eller från så kallade wholefood-tillskott och inte syntetiska tillskott då syntetiska tillskott i vissa studier visat sig försämrat istället för att förbättra hälsotillståndet.

Fytinsyra i saltform

Fytinsyra, som är växterna fosforlager, förekommer främst i sädesslag men även i övriga cerealier som hirs, quinoa och majs samt i baljväxter. Fytinsyra hämmar till stor del absorptionen av viktiga mineralämnen, främst järn, zink, magnesium och kalcium men även vissa proteiner. Fytinsyra finns i skaldelen på sädesslagets kärna vilket gör att fullkornsmjöl innehåller mycket fytinsyra. Surdegsjäsning, blötläggning av frön i någon form av syra (vinäger eller dylikt) samt groddning av frön minskar andelen fytinsyra. Kokning reducerar även fytinsyra till liten del. Det finns studier som emellertid visar på att fytinsyra i vissa fall kan fungera som en antioxidant och förhindra vissa former av tarmcancer. Fytinsyra har E-nummer: E391.

Fruktos är en enkel sockerart, en så kallad monosackarid (sackarid men en kolkedja). Fruktos kan till skillnad från glukos endast metaboliseras (brytas ner) i levern och kan vid stor kronisk konsumtion ge leverproblem. Fruktos används ofta som sötningsmedel men är inte ett nyttigt alternativ till glukos trots att det fruktos inte ger blodsockerstegring.

Flavonoider är olika kemiska föreningar som bland annat fungerar som pigment i växter, skyddar växter mot svampar, insekter eller andra skadliga mikroorganismer. Flavonoider kallas ibland vitamin P. Hos människan har flavonoider visat sig eventuellt kunna motverka allergier, inflammationer, skadliga mikroorganismer samt cancer. Flavonoider förekommer rikligt i frukt och grönsaker med färg. Flavonoider är instabila och bryts lätt ner vid livsmedelsproduktion, matlagning och förvaring.

Fluor är ett mineral (spårelement) som har karieshämmande effekt och stimulerar osteoblastaktivitet, vilket leder till en ökad bentäthet. Brist på fluor kan leda till karies. Fluor finns tillsatt i vatten och i tandkräm. Naturligt förekommer fluor i mycket små mängder i främst te, grapefruktjuice, sardiner med ben. Fluor anses inte vara livsnödvändigt och har därför inget rekommenderat dagsintag. Fluordoser över 5 mg/kg kroppsvikt kan ge hälsoproblem. Fluordoser över 15 mg/kg kroppsvikt är dödliga.

Fosfor är viktigt för att benbildning, tänder, energiproduktion, bildandet av nukleinsyra som bär på arvsanlagen samt för fettbalansen i blodet. Brist på fosfor kan leda till problem med bukspottkörteln, benstommen, tänderna, hämmad tillväxt, kalciumförluster. Fosfor finns bland annat i fisk, kött, fågel, lecitin och torkad frukt. Det rekommenderade dagsintaget för fosfor är 600 mg för kvinnor, 600 mg för män, 700 mg för gravida, 900 mgför ammande. Vid långvarig överdosering kan fosfor sänka blodets pH så att det försuras. Det leder i sin tur till att kroppen försöker balansera blodets pH-värde genom att ta kalcium från benstommen. Kalcium binder fosforöverskottet och för ut det med urinen. Med tiden kan kalciumbrist uppstå samt ökning av blodets fetthalt.

G

Gallblåsan sitter precis vid levern och fungerar som en tillfällig lagringsplats för galla. Galla börjar tillverkas i levern och transporteras sedan till gallblåsan där gallan koncentreras avsevärt. Gallblåsan pressar ut galla i tolvfingertarmen redan när föda når magsäcken men främst när fettsyror i maten når tolvfingertarmen ungefär 30 min efter måltidens början. Galla, som innehåller stora mängder gallsalter, emulgerar fett (löser upp ytspänning på fettet) till mikroskopiska fettdroppar som i detta tillstånd kan bearbetas av lipaser vilket är fettlösande enzymer. På så sätt kan tunntarmen ta upp för kroppen livsnödvändiga fettsyror. Pigmentet bilirubin ger gallan dess gula färg. Gallstenar som består av kolesterol, kalciumföreningar och bilirubin kan orsaka stor smärta. Kalciumtillskott av låg kvalitet (kalciumkarbonat eller kalciumglukonat) kan, beroende på underliggande hälsotillstånd, riskera att förkalka inte bara artärer, ge upphov till njutrsten utan även öka risken för gallsten. För personer som opererat bort sin gallblåsa är det viktigt att inta extra fettspjälkande enzymer (lipas) för att kompensera för den reducerade förmåga att bryta ner fetter som gallblåseoperationer innebär.

Glukos är en enkel sockerart, en så kallad monosackarid (sackarid men en kolkedja). Glukos kan användas av alla celler som energi. Glukos är primär energikälla för hjärnan. Polysackariderna stärkelse och cellulosa bryts ner till glukos.

GI mäter hur mycket ett livsmedel påverkar blodglukosen. Vid konsumtion av kolhydrater stiger nivån av glukos i blodet. Mat med högt GI ger en snabbare och högre blodglukoshöjning än mat med lågt GI vilken följaktligen ger en långsammare och lägre nivå av glukos i blodet. Flertalet hälsoproblem är förknippade med konsumtion av mat med hög GI. Eftersom GI-skalan alltid mäter blodglukosstegringen vid intag av exakt 50 gram kolhydrat av ett specifikt livsmedel (en testperson äter så mycket av livsmedlet att intag av 50 gram kolhydrat uppnås utan att hänsyn till en normalportions storlek för livsmedlet i fråga tas) missar GI-begreppet en mycket viktig aspekt, nämligen kolhydratmängden i ett specifikt livsmedel. För att undvika de fel som GI-skalan ger upphov till utvecklades begreppet GL (Glycemic Load eller Glykemisk Belastning). GL tar hänsyn till portionsstorlek eftersom blodglukosen ökar beroende på hur mycket kolhydrat en person äter och hur mycket kolhydrat som finns i en normalportion. Den strikta GI-skalan delas in i Lågt GI: <35, Medium GI 36-49 och högt GI>50.

GL mäter hur mycket ett livsmedel påverkar blodglukosen. Vid konsumtion av kolhydrater stiger nivån av glukos i blodet. Mat med högt GL ger en snabbare och högre blodglukoshöjning än mat med lågt GL vilken följaktligen ger en långsammare och lägre nivå av glukos i blodet. Flertalet hälsoproblem är förknippade med konsumtion av mat med hög GI. GL är en utvecklad form av GI-skala som tar hänsyn till hur mycket kolhydrat en normalportion av ett livsmedel innehåller. GI för ett livsmedel är konstant oavsett hur mycket du äter av ett livsmedel eftersom det är ett relativ värde. GL, däremot, tar hänsyn till portionsstorlek eftersom blodglukosen ökar beroende på hur mycket kolhydrat man äter. Den strikta GIL-skalan delas in i Lågt GL: <10, Medium GL11-19 och högt GL>20.

Glykogen är en polysackarid som används för att lagra kolhydrater i kroppen (motsvarande växternas stärkelse). Om cellerna behöver energi kan de spjälka glykogen så att glukos bildas. Den glukos som intas via föda används som energi direkt eller lagras således som glykogen i levern eller i muskelcellerna för framtida användning

H

Hampafrön kommer från en ört som kallas Cannabis Sattiva som dessvärre har oförtjänt dåligt rykte. Det finns två olika sorters frön: industrihampa med lägre halt än 0,2% THC (Tetrahydrocannabinol är det stimulerande ämnet i Cannabis/Marijuana/Hasch) som är laglig att odla i Sverige efter tillstånd från jordbruksverket samt frön med högre halt än 0,2% THC vilka är olagliga att odla i många delar av världen inklusive Sverige. Hampa för livsmedelsbruk, det vill säga med lägre halt än 0,2% THC innehåller hög halt av nära nog fullvärdigt protein (ca 25%) i jämförelse med exempelvis kött och ägg, alla essentiella aminosyror, bra kvot mellan de essentiella fettsyrorna omega-6 och omega-3 (3:1). Hampafrön innehåller även kalcium, järn, fosfor, magnesium, zink, koppar och mangan. Hampafrön innehåller inte gluten.

Hypofysen är en körtel som insöndrar hormoner i blodbanan som i sin tur påverkar flera funktioner i kroppen. Hypofysen styrs av hypotalamus. I hypofysen bildas bland annat hormoner som stimulerar sköldkörteln, binjurebarken, äggstockarna och testiklarna, tillväxten, mjölkkörtlarna, hjälper till vid förlossning och amning.

Härdat fett är ett fett där enkel- och fleromättade fettsyror omvandlas till mättade fettsyror genom en process som kallas hydrogenering. Detta ger enkel- och fleromättade fettsyror fast konsistens samt bättre lagringsmöjligheter. Under hydrogeneringsprocessen kan så kallade cis-bindingar mellan atomerna i fettsyrorna omvandlas till trans-bindingar vilket ger upphov till de skadliga transfettsyrorna. Margarin är ett härdat fett. Härdat fett bör undvikas ur hälsosynpunkt.

Hälsa kan definieras på många sätt. Enligt WHO beskrivs hälsa som: ”Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande". WHO’s definition innebär att många även i västerlandet inte kan omfattas av begreppet hälsa.

I

Immunförsvaret eller immunsystemet har till uppgift att skydda kroppen mot mikroorganismer som exempelvis bakterier, virus, svampar med flera och möjligen mot okontrollerad celltillväxt (cancer) genom att specifikt döda tumörproteiner. Immunförsvaret delas in i specifikt och ospecifikt immunförsvar. Det ospecifika immunförsvaret är det medfödda immunförsvaret. Det ospecifika immunförsvaret kan inte anpassa sig till antigener (kroppsfrämmande ämne som aktiverar det specifika immunförsvaret). Det ospecifika immunförsvaret är kroppens första försvarslinje. Det specifika immunförsvaret känner däremot igen ett antigen och bildar antikroppar mot det. Antikropparna upptäcker och identifierar antigenet och tillkallar vita blodkroppar och andra skyddande celler som ingår i immunförsvaret. Det kan emellertid ta upp till sju dagar för det specifika immunförsvaret att byggas upp. Det ospecifika immunförsvaret reagerar däremot mycket snabbt på främmande organismer. Det ospecifika immunförsvaret reagerar endast på främmande mikroorganismer medan det specifika immunförsvaret ibland kan reagera på kroppens egen vävnad vilket kan leda till så kallade autoimmuna sjukdomar.

Inflammation är kroppens försvar mot en infektion eller irritation. En inflammation karaktäriseras av rodnad, svullnad, smärta, lokal uppvärmning samt nedsatt funktion i området.

Infektion är ett tillstånd som uppstår när en främmande organism som exempelvis bakterie eller virus invaderar kroppen. En infektion kan leda till en inflammation i kroppen.

Insulin är ett hormon som utsöndras av bukspottkörteln som svar på förhöjda nivåer av glukos i blodet (blodsocker) vilket kommer av kolhydratkonsumtion. Insulin signalerar primärt att glukos ska tas upp från blodet till muskler och fettvävnad. Vid typ-1 diabetes kan bukspottkörteln inte producera insulin vilket innebär att individen för resten av livet är beroende av extern tillfört insulin. Vid typ-2 diabetes har cellerna i framförallt skelett, lever och fettvävnad blivit mer eller mindre resistenta mot insulin med följden att bukspottkörteln först ökar insulinproduktionen för att sedan avta. Typ-2 diabetes omfattar 90% av all diabetes och som till stor del är livsstilsberoende.

Cellernas förmåga att reagera på insulin är nedsatt vid insulinresistens; cellerna är resistenta mot insulin. Insulinresistens föregår typ-2 diabetes. Insulinresistens har ett nära samband med övervikt och bukfetma. Insulinresistens är till stor del livsstilsberoende.  

J

Jod är ett mineral (spårelement) som behövs bland annat för syntes av de båda sköldkörtelhormonerna vilka i sin tur reglerar bland annat ämnesomsättningen i kroppen. Brist på jod kan leda till problem med tillverkning av sköldkörtelhormonerna och med tiden sjukdomen struma (förstorad sköldkörtel). Struma förekommer främst i regioner där jod inte finns i vattnet eller regioner som förekommer långt från hav. Jod finns främst i saltvattenfisk, skaldjur, jodberikat salt, alger samt i liten utsträckning i ägg. Det rekommenderade dagsintaget för jod är 150 mikrogram för kvinnor, 150 mikrogram för män, 175 mikrogram för gravida, 200 mikrogram för ammande. För högt intag av jod kan leda till hormonella störningar i sköldkörteln. Jodöverskott under graviditeten och amning kan påverka fostrets mentala och fysiska utveckling.

Järn är ett mineral (spårelement) som ingår i blodets röda färgämne. Hemoglobin transporterar syre från lungorna till olika vävnader i kroppen. Järn ingår även i vissa enzymer som behövs för cellandningen. Brist på järn kan bland annat ge anemi (blodbrist), blekhet, trötthet, nedsatt fysisk prestationsförmåga. Svår järnbrist kan ge sköra, skedformade naglar, sår vid mungiporna samt sår på tungan. Järn förekommer främst i inälvsmat, ägg, kött, fisk, fågel. I vegetabilier och frukter förekommer järn bland annat i bladgrönsaker, katrinplommon, russin, persikor och aprikoser. Det rekommenderade dagsintaget för järn är 9 mg för kvinnor (icke-fertil ålder), 15 mg för kvinnor (fertil ålder), 9 mg för män, 12-18 mg för gravida, 12-18 mg för ammande. För högt intag av järn under lång tid kan leda till hämosideros (avlagring av järn i kroppens vävnader) vilket ger flertalet hälsoproblem. Järn i stora doser kan vara dödligt för små barn.

K

Kalium är ett mineral som behövs för nerv-, njur- och muskelfunktion. Kalium deltar även i reglering av blodtrycket. Kalium har betydelse för alla kroppens celler. Det mesta av kroppens kalium finns i cellerna medan endast cirka två procent finns i kroppsvätskorna som exempelvis blodet. Brist på kalium leder till kramper och muskelsvaghet. Kalium finns i banan, avokado, kött och fågel bland annat. Det rekommenderade dagsintaget för kalium är 3,1 gram för kvinnor, 3,5 gram för män, 3,1 gram för gravida, 3,1 gramför ammande. Kaliumintag över 15-20 gram per dag kan orsaka att hjärtat slår oregelbundet (hjärtarytmi).

Kalcium är ett mineral som behövs för bildning av tänder, ben, blodkoagulering och nervfunktion bland annat. Brist på kalcium kan ge förstoppning, katarr, muskelkramper, sömnlöshet, nedsatt produktion av magsyra, menstruationssmärtor, tandskador. Allvarliga kalciumbrister kan leda till osteoporos (benskörhet) och engelska sjukan (rakitis). För att kalcium ska tas upp krävs tillräckliga nivåer av magsyra samt D- och C-vitamin. Fytinsyra som finns i spannmål hämmar upptaget av kalcium. Kalcium finns bland annat i mjölkprodukter, gröna bladgrönsaker och sesamfrön. Det rekommenderade dagsintaget för kalcium är 800 mg för kvinnor, 800 mg för män, 900 mg för gravida, 900 mgför ammande. Vid långvarig överdosering (speciellt i kombination med stora mängder D-vitamin) kan kalcium fällas ut i njurarna och bilda njursten och förkalkning. Lågkvalitetsformer som kalciumkarbonat, kalciumoxid, kalciumglukonat, kalciumcitrat och dikalciumfosfat bör undvikas.

Koppar är ett mineral (spårelement) som ingår i flertalet enzymer i kroppen bland annat ett enzym som deltar i den viktiga omsättningen av järn och syre. Koppar frisätter järn till hemoglobinet. Koppar behövs även för att stärka benstommen och blodkärlens väggar, deltar i cellens försvar mot fria radikaler samt för att vissa hormoner ska fungera optimalt. Brist på koppar kan leda till anemi och störd benbildning hos barn samt störd hjärtfunktion hos vuxna. Långvarig överdosering av zink kan leda till kopparbrist. Koppar finns främst i lever, skaldjur, nötter och kakao. Det rekommenderade dagsintaget för koppar är 0,9 mg för kvinnor, 0,9 mg för män, 900 mg för gravida, 900 mgför ammande. Högt intag av koppar kan irritera mag-tarmkanalen. Varmvatten från kopparrör ska ej användas till matlagning eller dryck. Mat ska ej tillagas eller förvaras i kopparkärl.

Krom är ett mineral (spårelement) som deltar i kroppens glukosomsättning och samverkar med insulin vid omsättningen av kolhydrater. Krom bidrar även till att öka muskelmassan, sänker ett förhöjt blodtryck. Krombrist kan leda till försämrat utnyttjande av glukos i blodet och eventuellt bidra till typ-2 diabetes. Krom finns i främst i musslor, tonfisk, ål och nötter. Krom finns även i mindre mängder i torkad frukt, nöt- och griskött.Det rekommenderade dagsintaget för krom är 25 mikrogram för kvinnor, 30 mikrogram för män, 25 mikrogram för gravida, 25 mikrogramför ammande. Stora doser krom under lång tid kan skada njurar och lever.

Koenzym Q10, även kallat ubiquinone, CoQ10 eller Coenzyme Q10, är en fettlöslig substans som finns i mat men som även kan tillverkas av kroppen. CoQ10 återfinns i stort sett alla cellmembraner. CoQ10 hjälper till att aktivera livsviktiga enzymer samt behövs för att skapa energi i cellen från de energigivande näringsämnena. CoQ10 fungerar även som en antioxidant.

K-vitamin är ett fettlösligt vitamin som behövs för att blodet ska kunna koagulera. Det ingår även som viktigt ämne i uppbyggnad av skelettet. K-vitamin finns i olika former: K1, och K2 är de naturliga formerna medan K3, 3, 5 är de syntetiska formerna. K-vitamin bildas av bakterier i tarmen. Brist på K-vitamin kan orsaka blödningar, anemi. Allvarliga K2-vitaminbrister är associerat med osteoporos (benskörhet) och kranskärlssjukdomar. Brist på K-vitamin är ovanligt. K1-vitamin finns främst i gröna bladgrönsaker, korsblommiga växter (kål, broccoli, brysselkål, blomkål, kålrot), avokado och i kiwi. K2-vitamin finns främst i kött och ägg. Det rekommenderade dagsintaget för K-vitamin är 90 mikrogram för kvinnor, 120 mikrogram för män, 90 mikrogram för gravida, 90 mikrogram för ammande. Naturligt K-vitamin har inga kända hälsorisker. Emellertid kan överdosering av syntetiskt K-vitamin leda till oxidativ skada på cellmembranen.

L

Levern är kroppens största körtel och kroppens näst största organ efter huden. Levern är placerad i höger sida högst upp i buken precis under de nedersta revbenen. Levern har flera funktioner bland annat att rena blodet, lagra energi i form av glykogen, bryta ner fruktos, lagra fetter, mineraler och fettlösliga vitaminer samt vitamin B12. Levern kan även omvandla hormoner och vitaminer till mer aktiva former. Levern producerar även galla som via gallblåsan transporteras till tunntarmen för spjälkning av fetter.

Laurinsyra är en mättad fettsyra som främst förekommer i kokosolja och palmkärnolja samt i bröstmjölk. Laurinsyra har antibakteriella egenskaper och anses även ha effekt mot virus, svamp och tarmparasiter. Laurinsyra är en så kallad Medium Chain Fatty Acid (MCFA), det vill säga en mellanlång fettsyra. Dessa är mer vattenlösliga än långa fettsyror och de lagras inte lika lätt i fettcellerna. Mellanlånga fettsyror används som bränsle direkt av levern och av musklerna och de kan användas direkt av mitokondrierna (cellernas kraftverk) som omvandlar energi till rörelse. Mellanlånga fettsyror bidrar inte till fettinlagring i samma utsträckning som långa fettsyror.

Lipid är ett samlingsnamn på fetter och fettliknande ämnen. Lipider fungerar främst som energilagring, som komponenter i cellmembranen och som signalmolekyler i kroppen. Lipider används ibland synonymt med fett. Det man i vardagligt tal menar när man syftar på fett är emellertid en underkategori till lipider som kallas triglycerider.

M

Muskusasf ursrpung, fäste, funktion

Magnesium är ett mineral som bland annat behövs för nerv- och muskelfunktionen, kalciumomsättningen, vävnadstillväxt, enzymfunktion, energianvändning samt proteinsyntesen. Brist på magnesium kan bland annat ge hämmad tillväxt, koncentrationssvårigheter, krampanfall, störd hjärtfunktion, domningar samt sömnbesvär. Försurning av marker samt förändrade kostvanor har minskat intaget av magnesium. Magnesium finns främst i gröna grönsaker, nötter men även i kött och fisk. Det rekommenderade dagsintaget för magnesium är 280 mg för kvinnor, 350 mg för män, 350 mg för gravida, 310 mg för ammande. Stora doser magnesium leder till diarré. Mycket stora magnesiumdoser kan ge blodtrycksfall och därmed hjärt- och njurproblem. Friska vuxna individer bör ej överskrida magnesiumdoser om 350 mg/dag.

Mangan är ett mineral (spårelement) som bland annat behövs för kroppen ska kunna omsätta kolhydrater och fetter samt för produktionen av sköldkörtelhormon. Mangan ingår även i kroppens egna antioxidant Superoxidismutas samt i bildning av brosk och ben. Brist på mangan kan bland annat leda till yrsel, trötthet, för låga kolesterolvärden. Djurförsök har visat att manganbrist leder till skelettförändringar. Mangan finns främst i bär, nötter och i viss mån i spenat, sallad och rödbetor. Det rekommenderade dagsintaget för mangan är 1,8 mg för kvinnor, 2,3 mg för män, 2,0 mg för gravida, 2,6 mg för ammande. Stora doser mangan kan leda till neurologiska besvär liknande de för Parkinson’s sjukdom. Besvären kan föregås av ovanlig irritation, aggressivitet samt hallucinationer.  

Molybden är ett mineral (spårelement) som bland annat behövs för flertalet enzymprocesser i kroppen. Molybden medvärkar till minskade kariesangrepp genom att medverka till fluoridinlagring i tänderna. Brist på molybden i livsmedel kan eventuellt leda till cancer i matstrupen och magen. Molybden finns bland annat i nötter, ägg och lever. Molybdeninnehållet i vegetabilier är mycket beroende på jordens molybdeninnehåll. Det rekommenderade dagsintaget för molybden är 45 mikrogram för kvinnor, 45 mikrogram för män, 50 mikrogram för gravida, 50 mikrogram för ammande. Stora doser molybden har inte vist sig var skadligt men skapa kopparbrist.

N

Naturläkemedel är läkemedel vars verksamma beståndsdelar utgörs av en växtdel, djurdel, bakteriekultur, mineral, salt eller saltlösning. Beståndsdelarna får inte vara alltför bearbetade. Naturläkemedlen är receptfria och avsedda för egenvård. De ska användas vid enklare besvär som inte kräver läkarbehandling. För att Läkemedelsverket ska godkänna ett preparat som ett naturläkemedel måste krav på den aktiva beståndsdelen och på lämpligheten för egenvård vara uppfylld enligt lag. Kraven på naturläkemedel vad gäller tillverkningskvalitet och säkerhet är i stort sett samma som för konventionella läkemedel. Det ska dessutom finnas undersökningar eller dokumentation som stöder att naturläkemedlet har avsedd effekt.

Natriumklorid är en mineralförening som i vardagligt tal kallas salt. Natrium- och klorid är de primära jonerna i vätskan utanför cellen (extracellulär vätska) och de är bland annat är avgörande för överföring av nervimpulser, muskelsammandragningar, hjärtfunktion, upptag av näringsämnen i tunntarmen, produktion av magsaft, reglera blodtryck och blodvolym. Brist på Natriumklorid är mycket ovanligt men kan ge kräkningar, huvudvärk, trötthet, aptitlöshet, muskelkramper och i allvarligare fall koma. Natriumklorid finns naturligt i små mängder i flertalet livsmedel. Det rekommenderade dagsintaget för Natrium är 1,5 gram för alla individer vilket motsvarar 3,8 gram natriumklorid (koksalt). Stora doser natriumklorid är skadligt och kan leda till bland annat högt blodtryck, osteoporos och njursten. Höga doser (360 gram) kan  leda till döden.

O

Omega-3 fettsyra är en essentiell fettsyra. Essentiella fettsyror är fettsyror som kroppen inte själv kan tillverka utan som måste erhållas via kosten eller via tillskott. Det finns två essentiella fettsyror för människan vilka båda är fleromättade: linolsyra som är förstadiet till omega-6 fettsyror samt alfa-linolensyra (ALA) vilket är förstadiet till omega-3 fettsyrororna Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra som är de för kroppen bästa omega-3 fettsyrorna. Omvandlingsgraden från ALA till EPA och DHA är emellertid 1-5% vilket innebär att det är bäst att få i sig EPA och DHA direkt via exempelvis fet fisk eller fiskoljor och inte gå omvägen via ALA som finns i linfröolja. Omega-6 fettsyror och omega-3 fettsyror bör ingå i vår kost i förhållande 2:1. Emellertid är förhållandet förskjutet till cirka 10-20:1 med dagens västerländska kost vilket innebär att vi får i oss mellan 10 till 20 gånger för mycket omega-6 fettsyror i förhållande till omega-3 fettsyror. Det påverkar hälsan negativt bland annat eftersom de båda fettsyrorna konkurrerar om samma platser i cellmembranen. Omega-6 fettsyror finns bland annat i växtoljor, nötter och sädesslag. Omega-3 fettsyror finns bland annat i linfröolja och chiafrön (mindre bra källa) samt fett fisk (bra källa).

Omega-6 fettsyra är en essentiell fettsyra. Essentiella fettsyror är fettsyror som kroppen inte själv kan tillverka utan som måste erhållas via kosten eller via tillskott. Det finns två essentiella fettsyror för människan vilka båda är fleromättade: linolsyra som är förstadiet till omega-6 fettsyror samt alfa-linolensyra (ALA) vilket är förstadiet till omega-3 fettsyrororna Eikosapentaensyra (EPA) och Dokosahexaensyra som är de för kroppen bästa omega-3 fettsyrorna. Omvandlingsgraden från ALA till EPA och DHA är emellertid 1-5% vilket innebär att det är bäst att få i sig EPA och DHA direkt via exempelvis fet fisk eller fiskoljor och inte gå omvägen via ALA som finns i linfröolja. Omega-6 fettsyror och omega-3 fettsyror bör ingå i vår kost i förhållande 2:1. Emellertid är förhållandet förskjutet till cirka 10-20:1 med dagens västerländska kost vilket innebär att vi får i oss mellan 10 till 20 gånger för mycket omega-6 fettsyror i förhållande till omega-3 fettsyror. Det påverkar hälsan negativt bland annat eftersom de båda fettsyrorna konkurrerar om samma platser i cellmembranen. Omega-6 fettsyror finns bland annat i växtoljor, nötter och sädesslag. Omega-3 fettsyror finns bland annat i linfröolja och chiafrön (mindre bra källa) samt fett fisk (bra källa).

P

Protein finns i alla vävnader (samling av celler som bygger upp kroppens alla organ) och deltar i varje process i kroppens celler. Näst efter vatten är normalt protein den mest förekommande substansen i kroppen. Protein är nödvändigt för muskelutveckling. Aminosyror kallas de molekyler som proteiner består av. Även om det finns många olika aminosyror i naturen använder kroppens celler endast 20 stycken aminosyror. Av dessa är nio stycken aminosyror essentiella (livsnödvändiga aminosyror som kroppen inte själv kan tillverka och som måste tillföras med kosten) för vuxna. Högvärdigt protein finns företrädesvis i kött, fisk, ägg och fågel. Bra proteinkällor är kött, fisk, fågel samt ägg.

Polyfenoler är ämnen som finns i växter som troligtvis har antioxidativ verkan. Polyfenoler delas in i tanniner, fenylpropanoider och flavonoider. Polyfenoler finns i fruktskal, i bär, choklad, valnötter och grönsaker.

Probiotika är nyttiga bakterier som lever i symbios med människor i matsmältningssystemet och som har flertalet hälsobringande effekter.

Prebiotika är ämnen som finns i mat som stimulerar tillväxten av probiotika.

Q

Quercetin är ett gult färgämne och en flavonoid som har en antiinflammatorisk samt antihistaminverkan i kroppen. Quercetin fungerar även som antioxidant. Quercetin finns främst i grönsaker och bär.

R

Raw food kallas levande föda på svenska. Raw food omfattar normalt icke-animalisk föda som inte hettas upp över 46°C enligt teorin att enzymer och andra viktiga beståndsdelar i maten förstörs vid upphettning.  

S

Selen är ett mineral (spårelement) som finns i alla celler och vars funktion bland annat är att hjälpa kroppens immunförsvar, skydda cellerna mot vissa tungmetaller som kvicksilver och kadmium. Selen fungerar även som en antioxidant. Brist på selen kan leda till flera olika problem, bland annat hjärt- och cirkulationsbesvär, leverproblem, muskel- och ledbesvär. Vissa studier pekar på att selenbrist är förknippat med vissa cancerformer. Svenska jordar är selenfattiga. Selen finns bland annat i paranötter från selenrika jordar, räkor, skaldjur, kött, fisk, ägg och vitlök. Det rekommenderade dagsintaget för selen är 40 mikrogram för kvinnor, 50 mikrogram för män, 55 mikrogram för gravida, 55 mikrogram för ammande. Stora doser selen kan var skadligt. Man bör inte överskrida 200 mikrogram per dag. Ett tecken på överdos av selen är att man doftar vitlök.

Socker är ett samlingsnamn för flera olika sockerarter av typen kolhydrat. De vanligaste sockerarterna är bland annat glukos, fruktos, laktos, sackaros, stärkelse. I vanligt tal används socker om sackaros som är en disackarid som består av en glukosmolekyl och en fruktosmolekyl. Så kallat vitt socker är sackaros. Sackaros kallas tomma kalorier eftersom de ger energi men saknar andra näringsämnen som vitaminer och mineraler. Förtäring av vitt socker är förknippat med många hälsoproblem.

Spårelement är mineralämnen som kroppen behöver i endast mycket små mängder. Som spårelement räknas: fluor, jod, järn, koppar, krom, mangan, molybden, selen och zink.

T

Transfettsyror är fettsyror som bildas vid härdning av växtoljor så att de ska bli fasta i rumstemperatur. Transfettsyror kan finnas kakor, kex, pommes frites, godis, snacks, margariner samt i produkter där fett deklareras som delvis härdat fett eller härdat vegetabiliskt fett. Transfettsyror anses vara mycket ohälsosamt.  

U

Se Koenzym Q10

V

Vitaminer är ett samlingsnamn för flertalet livsnödvändiga kemiska föreningar som alla innehåller grundämnet kol. Vissa vitaminer kan inte bildas av kroppen utan måste tillföras via födan.

W

X

Y

Z

Zink är ett mineral (spårelement) som ingår i flertalet viktiga processer bland annat: tillväxt, immunförsvaret, sårläkning, nervsystemet, enzymer, hud- och hårhälsa samt reproduktionsfunktionen är beroende av zink. Brist på zink kan bland annat leda till hudbesvär, vita prickar på naglarna, sår, cirkulationsbesvär, matsmältningsbesvär, nedsatt smak- och luktsinne, trötthet och ökad infektionskänslighet. Zink finns främst ibland annat ostron, krabba, musslor, kött, nötter och pumpakärnor. Det rekommenderade dagsintaget för zink är 7 mg för kvinnor, 9 mg för män, 9 mg för gravida, 11 mg för ammande. Långvariga dagsdoser över 40 mg bör undvikas för att undvika kopparbrist.

Å

Ä

Ö

Skicka din hälsofråga till greatlife.se