Vad är histamin och histaminintolerans?

Histamin är ett kvävehaltigt, organiskt ämnen som bildas naturligt i kroppen genom nedbrytning av aminosyror. Kroppen använder histamin i immunförsvaret, som signalsubstans och i regleringen av magsyra. Normalt bryts histamin ned effektivt av enzymer, framför allt diaminoxidas (DAO) i tarmen och histamin-N-metyltransferas (HNMT) i celler. Histaminintolerans är ingen klassisk allergi utan ett tillstånd där balansen mellan intag/produktion av histamin och nedbrytning är rubbad. Resultatet blir en relativ histaminöverskott i kroppen, trots att man kanske äter “vanlig” mat. Detta kan ge symtom i flera organsystem samtidigt vilket ofta gör histaminintolerans svårupptäckt.

Varför uppstår histaminintolerans?

Histaminintolerans beror typiskt på en kombination av ökad histaminbelastning och nedsatt enzymfunktion. DAO finns främst i tarmslemhinnan och bryter ned histamin som kommer via maten, medan HNMT tar hand om intracellulärt histamin. Om DAO-aktiviteten är låg, på grund av genetik, tarmskada, läkemedel eller näringsbrister, kan histamin från kosten passera tarmen mer eller mindre oförändrat. Samtidigt kan faktorer som tarmdysbios, alkohol, infektioner eller stress öka kroppens egen histaminproduktion. När summan överstiger kroppens nedbrytningskapacitet uppstår symtom.

Vanliga orsaker och bidragande faktorer

Flera mekanismer kan bidra till histaminintolerans, ofta samtidigt:

• Nedsatt DAO-aktivitet: genetiska varianter, tarmslemhinne-inflammation (IBS, IBD, celiaki), SIBO, virus- eller bakterieinfektioner i tarmen.
• Läkemedel: vissa NSAID (Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs: receptfria och receptbelagda läkemedel som verkar inflammationsdämpande, smärtlindrande och febernedsättande), antidepressiva, antiarytmika, blodtrycksmediciner och alkohol kan hämma DAO eller frigöra histamin.
• Tarmdysbios: vissa bakterier i tarmen kan producera histamin från aminosyran histidin, vilket ökar den lokala belastningen.
• Näringsbrister: brist på t.ex. vitamin C, vitamin B6, koppar eller andra kofaktorer kan försämra enzymernas funktion.
• Ökad mastcellsaktivitet: allergier, infektioner och kronisk stress kan trigga mastceller att frisätta mer histamin i vävnader.

Typiska symtom vid histaminintolerans

Histamin påverkar kärl, nerver, hud, mag–tarmkanal och luftvägar. Därför kan symtombilden vara bred och lätt att missta för andra tillstånd:

• Hud: klåda, nässelutslag (urtikaria), rodnad, flush, eksem-liknande utslag.
• Mag–tarm: uppblåsthet, gaser, magsmärta, diarré eller växlande avföring, illamående.
• Hjärta/kärl: hjärtklappning, blodtrycksvariationer, yrsel, huvudvärk eller migrän efter måltid.
• Övre luftvägar: nästäppa, rinnsnuva, tryck över bihålor, lätt astmaliknande symtom.
• Nervsystem: hjärndimma, trötthet, oro eller sömnsvårigheter kring histaminrika kvällsmål.

Ett typiskt mönster är att symtomen kommer inom minuter till några timmar efter intag av histaminrik mat eller dryck och förvärras vid kombination av flera triggers samma dag.

Histaminrika livsmedel och histaminfrisättare

Histamin i kosten kan komma från tre huvudsakliga källor: direkt histamin i maten, andra histaminliknande ämnen som belastar nedbrytningen av histamin och ämnen som får kroppen att frisätta eget histamin.

• Histaminrika livsmedel: lagrade ostar, charkuterier, fermenterade produkter (surkål, soja, miso), vin, öl, champagne, fisk som inte är helt färsk, konserverad tonfisk, sardiner.
• Livsmedel som kan trigga frisättning: jordgubbar, citrus, tomat, spenat, choklad, nötter, vissa tillsatser och färgämnen.
• Alkohol: både en direkt histaminkälla (särskilt vin/öl) och en hämmare av DAO, vilket gör den extra problematisk.

Det är viktigt att komma ihåg att toleransen är individuell, en person kan reagera på en liten mängd lagrad ost, medan en annan klarar det men får reaktion på vin + chark + choklad i kombination.

Diagnostik – hur vet man om det är histaminintolerans?

Det finns ännu inget enskilt, helt tillförlitligt laboratorietest för histaminintolerans. Blodprov på DAO-aktivitet och histaminnivåer kan ge viss information, men är inte entydiga. Diagnosen bygger oftast på en kombination av:

• Noggrann genomgång av symtom, tidsmönster och koppling till mat, alkohol och läkemedel.
• Eliminationskost med minskat histaminintag under en begränsad period (t.ex. 2–4 veckor) och därefter kontrollerad återintroduktion.
• Bedömning av tarmhälsa, näringsstatus och andra tillstånd som kan ge liknande symtom (allergi, IBS, SIBO, celiaki, mastcellssjukdom).

Målet är inte att bevisa “allergi mot histamin”, utan att se om symtomen minskar tydligt när histaminbelastningen reduceras och återkommer vid provokation.

Grundprinciper i kost och livsstil vid histaminintolerans

Behandlingen syftar på att både minska histaminbelastning och förbättra nedbrytning. En strategi kan bestå av:

• Minska histaminrik mat under en period: välj färskt kött och fisk, undvik långlagrat, konserverat och kraftigt fermenterat under utredningsfasen.
• Optimera tarmhälsa: arbeta med kost som gynnar tarmbarriären (t.ex. tillräckligt protein, lösliga fibrer, antiinflammatoriska livsmedel) och hantera ev. dysbios eller SIBO i samråd med terapeut.
• Stöd enzymerna: se till att få i dig näringsämnen som behövs för DAO och HNMT, såsom vitamin C, B6 och koppar, via mat eller vid behov tillskott.
• Hantera stress: kronisk stress och dålig sömn kan öka mastcellsaktivitet och därmed histaminfrisättning.
• Översyn av läkemedel: gå igenom medicinering med läkare om du misstänker läkemedel som påverkar DAO eller frisätter histamin.

När bör man söka vård?

Histaminintolerans kan likna allt från födoämnesallergi till IBS, och vissa symtom kan vara tecken på allvarligare tillstånd. Sök medicinsk hjälp om du får:

• Svår andnöd, svullnad i ansikte eller svalg, kraftig blodtrycksfall – akutläkare omedelbart.
• Oförklarlig viktnedgång, blod i avföring eller långvariga magbesvär.
• Uttalad trötthet, hjärtklappning eller bröstsmärta där orsaken är oklar.

Histaminintolerans kan hanteras, men bör alltid bedömas i ett större medicinskt sammanhang så att andra diagnoser inte missas.

Författare & granskare